Tänk om... Sorgen och de eviga skuldkänslorna

25 januari 2024
 

Efter en fin middag med trevliga gäster, som lämnade värdparet kl. 2 på natten, uppstod det en diskussion som eskalerade till ett gräl om vem som tre timmar senare skulle gå upp för att ta hand om parets barn, som brukar vakna fem på morgonen. Det resulterade i att han bestämde sig för att lämna lägenheten mitt i natten. Det sista han hörde var: Du ska aldrig komma tillbaka… Och det blev faktiskt så eftersom han råkade ut för en dödsolycka, vilket sedan den natten 1988 orsakat enorma skuldkänslor, som förföljt artikelns skribent livet ut, läs gärna artikeln ”Orden jag ropade efter dig har förföljt mig” i SvD 21/1 2024.

Att ha skuldkänslor efter någons bortgång p g a olika jobbiga omständigheter är en ganska vanligt förekommande företeelse, som komplicerar sorgearbete, då man anklagar sig själv, som i den citerade artikeln, att ha orsakat en annan persons död. När grubblande i form av: Tänk om jag gjorde si och så, alltså tvärtemot som jag gjorde, så hade det inte blivit så … tar över och orsakar självförakt så kan sorgen övergå till depression.

Sigmund Freud uppmärksammade i sin kända artikel ”Sorg och melankoli” från 2018, att det finns likheter i uttrycksform mellan sorg och depression, som på den tiden kallades melankoli. Det finns en viktig skillnad: I den rena sorgen så riktas ilska, p g a förlusten av ett förlorat kärleksobjekt, utåt - mot omvärlden p g a olika yttre omständigheter som orsakade dödsfallet. Vid depression så riktas den ilskan inåt - mot oss själva bl. a. på grund av våra skuldkänslor gentemot den avlidna personen.

Melanie Klein, som är en av grundfigurerna inom objektrelationsteorin, anser att det är ganska vanligt att människor brottas med behoven av att klargöra sambandet mellan kärlek - skuld och gottgörelse. Att försöka gottgöra sin skuld gentemot en avliden person, som inte längre kan nås, blir ofta ett permanent projekt i den sörjandes inre liv, ens sorgearbete, som kan plåga en livet ut, vilket försämrar ens livskvalité.

Skuldkänslor hänger alltid nära samman med sådant som har förblivit ouppklarat i förhållandet mellan två människor, den avlidne och den sörjande. I min terapeutiska praktik möter jag ofta sörjande som lider av skuldkänslor gentemot avlidna. Antingen genom att den sörjande patienten inte längre vet vare sig ut eller in på grund just av sina skuldkänslor och allt grubblande, Tänk om jag gjorde/inte gjorde så då skulle hen leva, eller för att skuldkänslorna har trängts bort men återkommer med jämna mellanrum eftersom de inte försvinner utan de ligger latenta i vårt undermedvetna och därifrån inverkar negativt på det psykiska tillståndet.

Sorgearbete som präglas av skuldkänslor är komplicerat och därför kan det vara svårt att genomföra på egen hand och det därför som det är viktigt att förlita sig på professionell terapeutisk hjälp. Genom sorgeterapi får man en unik möjlighet att sortera sina tankar och känslor kring sin relation mot den person som sörjs. Terapi ger således en viktig möjlighet att prata av sig, gråta av sig och få kontakt med sina känslor, vilket är viktigt i återhämtnings-/läkningsprocessen. Det är viktigt att med terapeutens hjälp få hjälp med att revidera vår tolkning av orsaker till skuldkänslor. Det är inte så sällan som vi tilldelar oss mer skuldkänslor än vi förtjänar. Det handlar om att förlåta sig själv och även den avlidne för det som båda inte hunnit gottgöra. Det handlar om att försöka lära sig att leva med olika ambivalenta känslor gentemot den avlidne. Det handlar om att inte längre grubbla över det som varit, det som vi har gjort och inte har gjort – och därmed reducera det destruktiva Tänk om-tänkandet. Det handlar om att lära sig att acceptera att det inte går att göra om det förflutna. Det är viktigt att arbeta på att försöka vara helt närvarande i nuet och rikta sig mot en meningsfull framtid utan den person vi sörjer.  Det handlar om att ta emot livets nya utmaningar med den visdom och den erfarenhet som vi har berikat oss med från det som vi varit med om i samband med dödsförlusten och vårt sorgearbete.

 

25 Jan 2024